Kroppsideal och konstnärlig frihet

Efter en skön resa är jag nu hemma igen och idag försöker jag landa i vardagen och graduskrivandet. Mitt i allt det akademiska fick jag ett plötsligt behov av att tycka ett och annat och insåg därför att jag behöver ett annat forum att uttrycka mina åsikter i än gradudokumentet. Valet föll på den här bloggen trots att den är ämnad för min skapande verksamhet, men å andra sidan så är väl forskning också en typ av skapande?

Idag har jag fortsatt att skriva om avatarer i spel i allmänhet med mer specifik inriktning på Lara Croft i spelserien Tomb Raider. Jag kommer däremot inte att ta ställning till filmerna i samma serie eftersom det inte är inom det område jag fokuserar på. Personligen är jag väldigt kluven i den här frågan, å ena sidan är hennes kropp hypersexualiserad och något overklig. Så vältränade människor har sällan yppiga former på strategiskt utvalda områden. Tomb Raider-spelens åldersgräns är från 16 eller 18 år uppåt men det brukar sällan stoppa yngre spelare. Vilka signaler ger då Lara Croft åt unga kvinnor: för att vara attraktiv ska du inte bara vara vältränad, spänstig och kapabel att hantera vapen utan också storbystad med breda höfter, stora ögon och fylliga läppar? Som om inte verkliga kvinnor kan ge en kroppsnoja ska vi dessutom vara tvungen att jämföra oss med virtuella kvinnor? Om unga mäns drömkvinna är Lara Croft, hur ska vi kunna leva upp till ett ideal som inte existerar annat än på en skärm eller i deras tankevärld?

Men å andra sidan gör hela ovanstående argument mig rätt matt. Finns det något hopp för framtiden om dagens unga är så enfaldiga att de jämför en virtuell kvinna med en av kött och blod? Kan vi inte se Lara Croft som det hon är, en tilltalande virtuell skapelse? Något helt annat än verklig kvinna, på gott och ont. Hon må va ett steg närmare perfektion än en vanlig kvinna, men det blir nog rätt torftigt att försöka tillbringa livet med en figur på en skärm. Som kvinnlig spelare är man dessutom rätt glad över att det finns kvinnliga hjältar som är kapabla att ta hand om sig själva i en så mansdominerad genre. För att inte tala om det estetiska perspektivet och den konstnärliga frihet som skaparna bakom spelet ändå bör få ha. Hade jag skapat Lara Crofts yttre hade jag också lekt med samma typer av drag och överdrifter eftersom hon är en fiktiv person i ett barnförbjudet spel och inte behöver jämföras med en verklig människa. Om Lara Croft varit en lönnfet medelålders dam i rosa tights där celluliterna syns genom tyget och med en djurmönstrad tröja i för liten storlek hade effekten av att se henne svinga sig i lianer varit en helt annan. Ett sådant spel skulle visserligen kunna vara väldigt underhållande men det är ändå frågan om en annan typ av spel.

Summa av kardemumman är att jag vill att alla ska ta spelkaraktärer som Lara Croft med en nypa salt och se henne som den virtuella skapelse hon är. Föräldrar, lärare och andra vuxna kan använda henne som ett exempel för att medvetandegöra unga om hur man redigerar och förändrar mänskliga kroppar i olika former av media.  Dessutom skulle det inte skada med lite mer varierande karaktärer i spelsammanhang i olika åldrar, storlekar, färg, form och kön. Då skulle inte Lara Croft längre vara en nagel i ögat utan snarare än färgstark karaktär bland många andra.