Höstfint i hemmet

Eftersom höstlöven är så oerhört fina just nu beslöt jag mig i lördags för att plocka några lönnlöv och göra lövrosor av dem. Då vi dessutom fick besök på kvällen var det roligt att ha något extra pynt på bordet. Jag gjorde min första bukett ifjol åt mina föräldrar och gjorde på samma vis också i år. I efterhand har jag insett att det går att göra mer maffiga rosor om man gör fler lager med flera löv per ros. Vid den insikten var min bukett redan färdig men den pryder ändå vårt kök med sina lite plattare rosor. Jag kan alltid påstå att min bukett är mer konstnärlig... Om jag hinner kanske jag försöker mig på en bukett med mer maffiga lövrosor under helgen. En del har sina buketter i vatten men jag föredrar att låta den torka som den är i en vas. De tappar visserligen lite färg men å andra sidan kan den glädja längre. Den jag gjorde i fjol slängde vi ut först till jul och jag tycker att det är trevligt med lite pynt också i novembermörkret.

En beskrivning på hur man gör lövrosorna hittar ni bland annat här.

Två dagar i Stockholm

 

Gamla och nya vänner

Eftersom jag länge fascinerats av surrealismen blev jag barnsligt lycklig då jag insåg att det pågick en utställning på Moderna Museet som heter "Surrealismen och Duchamp". Även i det här inlägget har jag friskt lånat bilderna från nätet. För mig var det nästan en religiös upplevelse att få vandra bland verk som jag tidigare endast fått se i böcker eller på nätet. När Salvador Dalís Wilhelm Tells gåta (1933) bredde ut sig framför mig i sin fulla prakt var det inte utan att jag blev lite svag i knäna, även om det verket inte är min
personliga favorit av Dalís verk.

Duchamps konstverk sa mig tyvärr inte så mycket, men det beror troligen på att jag redan sett så mycket konst under dagen samt att han delade rum med några av mina favoritkonstnärer. En konstnär som jag visserligen känt till sedan tidigare men vars storhet inte gått upp för mig förrän nu är Joan Miró. Han brukar kallas för poeten bland surrealisterna och jag kan inte annat än hålla med. I likhet med poesi så skalar han bort det överflödiga och samtidigt har han en förmåga att framhäva fascinerande små detaljer. Till all lycka hittade jag en bok om Miró till ett överkomligt pris i museets lilla affär så den fick följa med mig hem.

Jag gjorde även nya bekantskaper under utställningen, en av dem var Francis Picabia. I efterhand har jag kollat upp mer av hans konst och det är något med hans sätt att jobba med människofigurer så att de nästan blir abstrakta som tilltalar mig. Jag blir nyfiken och försöker förstå människorna som blivit reducerade till inte mycket mer än några streck.

Lärare och blivande lärare kan gärna kika in på Moderna Museets hemsida under fliken Skola. Förutom att de ordnar olika evenemang för den som har lyxen att besöka museet så finns det mycket matnyttigt för oss som inte lika lätt kan göra en snabbvisit i Stockholm. Många utställningar har t.ex. färdiga lärarhandledningar med bakgrundsinfo om viktiga verk men också en redogörelse över viktiga begrepp och diskussionsförslag. 

Flickan, monstret och gudinnan

Ibland när man besöker konstutställningar får man en känsla av okunskap: under vilken sten har jag levt då jag kan ha missat den här konstnären? En sådan känsla fick jag när jag besökte utställningen Flickan, monstret och gudinnan av Niki de Saint Phalle på Moderna Museet. Utställningen var en av de delar som berörde mig mest under mitt besök vid museet. Moderna Museets sida om utställningen hittar ni här och bilderna har jag lånat friskt.

Jag upplever hennes konst som väldigt tudelad. Å ena sidan är hennes nana-figurer minst sagt färgglada och fulla av liv. Fylliga former, mönster och glada färger allt i en enda figur. Livsglädje. Å andra sidan finns en väldigt tung del av hennes konst som speglar de övergrepp hon utsattes för som barn. I flera konstverk har hon använt plastblommor och leksaker och ändå skapat verk som ger mig en känsla av ångest. Kanske ger hon mig en känsla av sorg och förlorad barndom genom att använda föremål som jag förknippar med barn i konstverk som i övrigt inte upplevs som barnsliga?

Eftersom jag inte hört om hennes skjutkonst tidigare står jag länge fascinerad och betraktar en målning. Tänk att skapa konst som inte är färdigt före konstnären har skjutit på den och därmed fått färgen att rinna. Så mycket förberedelser och vilken skön känsla det måste vara att skjuta på tavlan och se färgen rinna. Samtidigt kan jag förstå att det finns de som uppfattar det som obehagligt att skjuta konstverket eftersom det "blöder"...

År 1960 riktade Niki de Saint Phalle ett laddat gevär mot sina egna verk och tryckte av. Inkapslade färgsäckar, dolda bakom ett lager av gips, exploderade och fick konstverken att blöda som en människa. Skjutmålningarna (Tirs) blev vida omskrivna och Niki de Saint Phalle utvecklade dem till storskaliga reliefer och altartavlor över kyrkans skenhelighet och patriarkatets maktfullkomlighet.
 

                                                                                                                Moderna Museets hemsida

 

Titta gärna på det här filmklippet om hennes konst, efter ungefär två minuter skjuter hon en av sina målningar.

Utställningen finns ännu till beskådan hela november så har du vägarna förbi så rekommenderar jag varmt att du besöker den. En del utställningar på Moderna Museet lämnade mig oberörd och sa mig ingenting. Men Niki de Saint Phalle fick mig fylld av glädje, ångestfylld och fascinerad genom sin konst. Trots att jag gärna hade jobbat med nana-figurerna med en barngrupp var jag glad att jag den här gången slapp bearbeta alla intryck med någon annan än mig själv. 

Mitt besök vid Moderna Museet

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, som mitt besök i Stockholm till exempel. Tanken var att jag skulle ta del av kursen Multimodal designs for game-based learning men några dagar före avfärd fick jag reda på att kurstillfället blivit framflyttat till början av nästa år. Så i sista minuten fick vi hitta på ett nytt program där jag skulle besöka Moderna Museet istället och bekanta mig med deras konstpedagogik. Jag hade tänkt berätta om mitt besök i ett inlägg men insåg snabbt att det kommer bli alldeles för maffigt så jag beslöt att dela upp det i flera mer hanterbara inlägg. Bilderna är tagna med min telefonkamera så därav bildkvaliteten...

Moderna Museet ligger på Skeppsholmen som under den här resan blivit en av mina favoritplatser i Stockholm. På lagom promenadavstånd från storstadens myller hittade jag min oas under de stora träden i sin höstskrud. Gamla Stan är naturligtvis också väldigt charmigt men Skeppsholmen har inga turistbutiker som säljer bilder av kungafamiljen... Tyvärr hann jag inte upptäcka hela holmen men det jag såg fick mig att frivilligt komma tillbaka följande dag för att besöka ett annat museum.

Moderna Museet är som namnet antyder väldigt nytt, fräscht och annorlunda uppbyggt än ett traditionellt museum. Lite frustrerande var det dock med små rum och gångar som leder lite av och an eftersom det gjorde att jag var tvungen att orientera mig fram snarare än fokusera på konsten. Eftersom det pågår flera utställningar på en gång så finns det verkligen mycket konst att betrakta men jag märkte att jag blev lite matt efter ett tag. Men å andra sidan behöver man inte titta lika noga på allt utan fokusera på det som man tilltalas av.

Lunch åt jag sedan på Moderna Museets restaurang. Salladen var visserligen rätt dyr men väldigt god och utsikten gör restaurangen värd ett besök! På det stora hela kan jag konstatera att jag gärna kommer till Moderna Museet nästa gång jag befinner mig i Stockholm.

En arbetsdag i Oktober

Som forskningsbiträde har jag minst sagt varierande arbetsuppgifter. I fredags dokumenterade jag Hannahs bildkonstundervisning i en av de första kurserna för de blivande lärarna. Batteriet till filmkameran jag använde visade sig ladda ur snabbare än man hinner säga bildkonstundervisning så jag fick hitta på en ny lösning. Till all lycka hade jag packat med min privata kamera ifall det skulle uppstå något krångel så jag tog några stillbilder som komplement. Grupperna jobbade med gyllene snittet i naturmaterial. Studerandena verkade ha roligt och resultaten blev väldigt olika trots att alla hade samma material att jobba med. Det charmiga med konstverken är att de bara varar så länge väder och vind tillåter.

Den sista bilden tog jag på hemvägen, den här tiden på året trivs jag extra bra i vår lägenhet!

Krya på dig!

En av mina närmare kvinnliga släktingar går igenom en tuff tid som bäst och jag ville göra en liten Krya på dig-hälsning. Eftersom hon skulle komma hem följande dag från en operation och jag önskade att hälsningen skulle hinna hem före hon gjorde det blev det under tidspress jag knåpade ihop hälsningen. Kortet är ett dubbelvikt kort med en rätt enkel design utgående från ett konstkort med Minna L Immonens Vallmoprakt. Jag övervägde att jobba med mer höstiga färger och motiv men så tänkte jag att det är bättre med ett mer neutralt motiv så att hon inte för all framtid ska behöva tänka på sjukdom då hon ser vackra höstlöv. Dessutom vek jag en liten påse och packade ned några små chokladbitar. Långt ifrån det mest avancerade jag gjort men ibland räcker det med det lilla då grundtanken är att visa att man bryr sig.