Textilt skapande

Det här med tyger är inte riktigt min grej, inte heller att sy eller sticka eller virka... Fast så här i oktober önskar jag att det vore det. Tänk så underbart om jag själv kunde sticka den där nya halsduken jag drömmer om? Jag har dock ett litet syprojekt som jag började på med ifjol och hoppas bli klar med i år. Men troligen blir det klar nån gång julen 2015...

Om du vill inspireras inom textilt skapande är den här bloggen alltså helt fel, men en sida som är helt rätt är min vän Linns hemsida. Hur en människa kan vara så duktig på att sy är för mig obegripligt... Bilden nedan föreställer ett par supercoola tights hon själv gjort! Jag har försökt muta henne att göra ett par i svart åt mig, men än så länge utan framgång. Kika som sagt gärna in på hennes hemsida, om inte annat för de fina bildernas skull.

 

Foto: Linn Nyholm

An oldie but a goodie

Då jag skapar tycker jag i allmänhet om tekniker där man får vara impulsiv och jobba stort, därför är jag väldigt förtjust i till exempel akryl. Men då man bor i en liten hyreslägenhet är det inte möjligt att dra igång ett stort projekt som tar upp hela vardagsrummet och stänker färg överallt. Så därför är jag tvungen att hålla mig till mindre projekt och tekniker som är lättare att anpassa till små utrymmen. Därför har jag jobbat en del i akvareller sedan jag flyttade till stan och idag hittade jag en övning jag gjort för flera år sedan.

Så här skrev jag om den då:

"Jag lånade hem boken Painting fairies in watercolour av Paul Bryn Davies från biblioteket och nu har jag jobbat steg för steg med en bild som heter Autumn vings. Precis vad jag borde göra under praktiken, jovisst! Ikväll gjorde jag de allra sista finjusteringarna, efter kanske 20 timmars jobb.

Eftersom min scanner krånglar tog jag foton på både originalet, som åtminstone i boken är en A4, samt min version av bilden, som är en A3. Jag har skissat av den på fri hand och ändrade lite på armen eftersom hela vingen inte skulle rymts med annars. Det här är alltså inte ett försök att kopiera Paul Bryn Davies bild utan snarare en övning i att jobba med akvarellfärger och att göra min egen tolkning av hans bild."

Själva originalet har jag i dagens läge gett bort men det är kul att ha kvar den åtminstone digitalt, därför postar jag bilden också här. 

 

Autumn Wings - Paul Bryn Davies

 

Autumn Wings - Matilda Ståhl 2010

Den första snön

Resten av familjen har höstlov så vi ställde mer eller mindre frivilligt upp på trädgårdstalko idag och vi blev något förvånade när det mitt i allt började dala ner vita flingor. Det är alltid något magiskt med den första snön. Trots att snön kommer varje år. Trots att man är medveten om att den borde komma så småningom. Trots att den aldrig lämnar på marken. Kanske för att den är en påminnelse om att hösten inte varar för evigt.

Drömmen om ett nytt hem

Många i min närhet har antingen nyligen flyttat eller håller på att flytta till mer rymligt boende och jag är så avundsjuk så att jag nästan blir grön i ansiktet. Jag älskar vår lilla tvåa mitt i stan, två år hann jag bo här själv och till sommaren har Petter bott två år här med mig efter det. Men nu börjar det kännas trångt överallt, alla tänkbara små förändringar börjar vara gjorda och det börjar smaka trä när man tänker på hur mycket pengar man sammanlagt satt på hyra. Jag drömmer om att köpa en lägenhet, men just nu är det inte möjligt. Hoppeligen blir drömmen verklighet förr än senare. Det är den drömmen och små förändringar som jag livnär mig på som bäst. Här om dagen fick Petter ett presentkort till en blombutik som tack för att han lagat så god mat vid en festlighet så jag fick välja något fint åt mig. Med nystädad lägenhet och en ny krukväxt känns hela boendesituationen lite bättre, åtminstone för ett tag.

Östasiatiska museet

Andra dagen i Stockholm gjorde jag ett besök vid Östasiatiska museet vars fokus var historia snarare än konst men eftersom jag länge fascinerats av den delen av världen beslöt jag mig för att besöka det ändå. Besöket fick mig att fundera på skillnaden mellan konstmuseum och museer med mer historisk anknytning. En flera hundra år gammal tavla kan hänga på väggen på båda två, men skillnaden är hur man betraktar den. På ett konstmuseum är den ett konstverk där man tittar på färg, komposition och känsla medan man på ett annat museum fokuserar på vilken tidsepok den representerar och vilka tidstypiska drag man kan hitta. Fast å andra sidan är också det lite luddigt eftersom kompositionen och färgen påverkas av tidsepoken...

Det jag tyckte bäst om var utställningen av Krigardrottningen Fu Hao och de japanska vykorten. Dessutom var det rätt häftigt att se en samurajs utrustning, svärd inkluderade. För den keramikintresserade hade troligen andra delar varit mer fascinerande men för mig blev det vägg efter vägg med pytsor där alla till slut såg likadana ut.

 

En pedagogisk detalj var att de viktigaste föremålen i den japanska utställningen hade en liten origami-svala vid sig. På så vis kunde barn söka efter svalorna och där fanns dessutom en liten lapp åt föräldrar eller lärare med frågor att diskutera med barnen. För barnfamiljer fanns även Ateljé Draken där barnen för en liten avgift kunde pyssla.

Efter utställningen satte jag mig ned vid Café Kikusen och njöt av en kanna grönt te. I vanliga fall är jag en kaffedrickare i hjärta och själ men det kändes fel att dricka kaffe i en sådan miljö. Där kunde jag andas ut en stund med mitt te och ett höstigt Stockholm som utsikt. Systemkameran hade somnat i det skedet så jag fick nöja mig med att föreviga stunden med kameran i telefonen.

Något som gjorde mig lite besviken var att de inte hade någon studeranderabatt. Östasiatiska museet är ett av Världskultur Museerna som i närheten hade en utställning med temat Afrikanska Mästerverk. Jag frågade om de hade något samarbete mellan museerna så att man slipper billigare in på det ena om man besöker det andra. Nej var svaret jag fick, ett besök där skulle ha kostat mig 150 kronor. Ytterligare närmare tjugo euro var jag inte beredd att betala så det blev inga afrikanska mästerverk för min del.

Höstfint i hemmet

Eftersom höstlöven är så oerhört fina just nu beslöt jag mig i lördags för att plocka några lönnlöv och göra lövrosor av dem. Då vi dessutom fick besök på kvällen var det roligt att ha något extra pynt på bordet. Jag gjorde min första bukett ifjol åt mina föräldrar och gjorde på samma vis också i år. I efterhand har jag insett att det går att göra mer maffiga rosor om man gör fler lager med flera löv per ros. Vid den insikten var min bukett redan färdig men den pryder ändå vårt kök med sina lite plattare rosor. Jag kan alltid påstå att min bukett är mer konstnärlig... Om jag hinner kanske jag försöker mig på en bukett med mer maffiga lövrosor under helgen. En del har sina buketter i vatten men jag föredrar att låta den torka som den är i en vas. De tappar visserligen lite färg men å andra sidan kan den glädja längre. Den jag gjorde i fjol slängde vi ut först till jul och jag tycker att det är trevligt med lite pynt också i novembermörkret.

En beskrivning på hur man gör lövrosorna hittar ni bland annat här.

Två dagar i Stockholm