Mitt besök vid Moderna Museet

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, som mitt besök i Stockholm till exempel. Tanken var att jag skulle ta del av kursen Multimodal designs for game-based learning men några dagar före avfärd fick jag reda på att kurstillfället blivit framflyttat till början av nästa år. Så i sista minuten fick vi hitta på ett nytt program där jag skulle besöka Moderna Museet istället och bekanta mig med deras konstpedagogik. Jag hade tänkt berätta om mitt besök i ett inlägg men insåg snabbt att det kommer bli alldeles för maffigt så jag beslöt att dela upp det i flera mer hanterbara inlägg. Bilderna är tagna med min telefonkamera så därav bildkvaliteten...

Moderna Museet ligger på Skeppsholmen som under den här resan blivit en av mina favoritplatser i Stockholm. På lagom promenadavstånd från storstadens myller hittade jag min oas under de stora träden i sin höstskrud. Gamla Stan är naturligtvis också väldigt charmigt men Skeppsholmen har inga turistbutiker som säljer bilder av kungafamiljen... Tyvärr hann jag inte upptäcka hela holmen men det jag såg fick mig att frivilligt komma tillbaka följande dag för att besöka ett annat museum.

Moderna Museet är som namnet antyder väldigt nytt, fräscht och annorlunda uppbyggt än ett traditionellt museum. Lite frustrerande var det dock med små rum och gångar som leder lite av och an eftersom det gjorde att jag var tvungen att orientera mig fram snarare än fokusera på konsten. Eftersom det pågår flera utställningar på en gång så finns det verkligen mycket konst att betrakta men jag märkte att jag blev lite matt efter ett tag. Men å andra sidan behöver man inte titta lika noga på allt utan fokusera på det som man tilltalas av.

Lunch åt jag sedan på Moderna Museets restaurang. Salladen var visserligen rätt dyr men väldigt god och utsikten gör restaurangen värd ett besök! På det stora hela kan jag konstatera att jag gärna kommer till Moderna Museet nästa gång jag befinner mig i Stockholm.

En arbetsdag i Oktober

Som forskningsbiträde har jag minst sagt varierande arbetsuppgifter. I fredags dokumenterade jag Hannahs bildkonstundervisning i en av de första kurserna för de blivande lärarna. Batteriet till filmkameran jag använde visade sig ladda ur snabbare än man hinner säga bildkonstundervisning så jag fick hitta på en ny lösning. Till all lycka hade jag packat med min privata kamera ifall det skulle uppstå något krångel så jag tog några stillbilder som komplement. Grupperna jobbade med gyllene snittet i naturmaterial. Studerandena verkade ha roligt och resultaten blev väldigt olika trots att alla hade samma material att jobba med. Det charmiga med konstverken är att de bara varar så länge väder och vind tillåter.

Den sista bilden tog jag på hemvägen, den här tiden på året trivs jag extra bra i vår lägenhet!

Krya på dig!

En av mina närmare kvinnliga släktingar går igenom en tuff tid som bäst och jag ville göra en liten Krya på dig-hälsning. Eftersom hon skulle komma hem följande dag från en operation och jag önskade att hälsningen skulle hinna hem före hon gjorde det blev det under tidspress jag knåpade ihop hälsningen. Kortet är ett dubbelvikt kort med en rätt enkel design utgående från ett konstkort med Minna L Immonens Vallmoprakt. Jag övervägde att jobba med mer höstiga färger och motiv men så tänkte jag att det är bättre med ett mer neutralt motiv så att hon inte för all framtid ska behöva tänka på sjukdom då hon ser vackra höstlöv. Dessutom vek jag en liten påse och packade ned några små chokladbitar. Långt ifrån det mest avancerade jag gjort men ibland räcker det med det lilla då grundtanken är att visa att man bryr sig.

Fredagsläsning

Nu börjar det vara länge sedan jag uppdaterade med något jag själv gjort, men det är på kommande! Jag har nämligen 700 bilder från Portugal att sortera och bearbeta, två bildkonstkurser på gång och en rad egna små projekt... Under tiden kan ni läsa en helt annan blogg, nämligen den här: Minnen i mode. Ett helt underbart initiativ med äldre damer och herrar som med lite hjälp driver en modeblogg. Bilden här nedan har jag lånat från bloggen.

Återanvändning av gamla hälsningar

Eftersom graduskrivandet flöt på väldigt bra idag bestämde jag mig för att unna mig något något smått till pyssellådan, för nu börjar det så småningom vara dags att göra de första julkorten! När jag surfar för att få inspiration till olika kort stöter jag ofta på färdiga stämplar som den lilla damen här nedan. Visst tycker jag att de är söta, men de är lite för begränsande för min smak. Lite för puttenuttiga.

Något som jag däremot tycker väldigt bra om är att återanvända gamla kort, ibland kan det vara kort jag själv fått men jag köper ofta också gamla kort då jag kommer över dem. Ibland använder jag så gott som hela kortet men ibland är det bara en liten detalj jag tar tillvara på. Kika in bland fjolårets julkort så ser ni att två är gjorda av gamla kort och en av en gammal glansbild. Förutom att det blir rätt unika kort så får jag dessutom någon användning av skörden av gamla julkort, födelsedagskort, you name it... En del kort vill man naturligtvis spara av sentimentala skäl men de övriga tenderar ofta att samlas på hög. En enda regel har jag: ingen ska få tillbaka ett kort de själva gett. Så om du ser att jag använt ett kort jag har fått av dig hoppas jag att du tar det som en komplimang, kortet är så tilltalande att jag valt att återanvända det! Och jag lovar att jag inte tar illa upp om någon använder någon del av mina kort i sina skapelser.

Kroppsideal och konstnärlig frihet

Efter en skön resa är jag nu hemma igen och idag försöker jag landa i vardagen och graduskrivandet. Mitt i allt det akademiska fick jag ett plötsligt behov av att tycka ett och annat och insåg därför att jag behöver ett annat forum att uttrycka mina åsikter i än gradudokumentet. Valet föll på den här bloggen trots att den är ämnad för min skapande verksamhet, men å andra sidan så är väl forskning också en typ av skapande?

Idag har jag fortsatt att skriva om avatarer i spel i allmänhet med mer specifik inriktning på Lara Croft i spelserien Tomb Raider. Jag kommer däremot inte att ta ställning till filmerna i samma serie eftersom det inte är inom det område jag fokuserar på. Personligen är jag väldigt kluven i den här frågan, å ena sidan är hennes kropp hypersexualiserad och något overklig. Så vältränade människor har sällan yppiga former på strategiskt utvalda områden. Tomb Raider-spelens åldersgräns är från 16 eller 18 år uppåt men det brukar sällan stoppa yngre spelare. Vilka signaler ger då Lara Croft åt unga kvinnor: för att vara attraktiv ska du inte bara vara vältränad, spänstig och kapabel att hantera vapen utan också storbystad med breda höfter, stora ögon och fylliga läppar? Som om inte verkliga kvinnor kan ge en kroppsnoja ska vi dessutom vara tvungen att jämföra oss med virtuella kvinnor? Om unga mäns drömkvinna är Lara Croft, hur ska vi kunna leva upp till ett ideal som inte existerar annat än på en skärm eller i deras tankevärld?

Men å andra sidan gör hela ovanstående argument mig rätt matt. Finns det något hopp för framtiden om dagens unga är så enfaldiga att de jämför en virtuell kvinna med en av kött och blod? Kan vi inte se Lara Croft som det hon är, en tilltalande virtuell skapelse? Något helt annat än verklig kvinna, på gott och ont. Hon må va ett steg närmare perfektion än en vanlig kvinna, men det blir nog rätt torftigt att försöka tillbringa livet med en figur på en skärm. Som kvinnlig spelare är man dessutom rätt glad över att det finns kvinnliga hjältar som är kapabla att ta hand om sig själva i en så mansdominerad genre. För att inte tala om det estetiska perspektivet och den konstnärliga frihet som skaparna bakom spelet ändå bör få ha. Hade jag skapat Lara Crofts yttre hade jag också lekt med samma typer av drag och överdrifter eftersom hon är en fiktiv person i ett barnförbjudet spel och inte behöver jämföras med en verklig människa. Om Lara Croft varit en lönnfet medelålders dam i rosa tights där celluliterna syns genom tyget och med en djurmönstrad tröja i för liten storlek hade effekten av att se henne svinga sig i lianer varit en helt annan. Ett sådant spel skulle visserligen kunna vara väldigt underhållande men det är ändå frågan om en annan typ av spel.

Summa av kardemumman är att jag vill att alla ska ta spelkaraktärer som Lara Croft med en nypa salt och se henne som den virtuella skapelse hon är. Föräldrar, lärare och andra vuxna kan använda henne som ett exempel för att medvetandegöra unga om hur man redigerar och förändrar mänskliga kroppar i olika former av media.  Dessutom skulle det inte skada med lite mer varierande karaktärer i spelsammanhang i olika åldrar, storlekar, färg, form och kön. Då skulle inte Lara Croft längre vara en nagel i ögat utan snarare än färgstark karaktär bland många andra. 

Konst i tid och rum

Den här hösten kommer jag att gå två kurser i bildkonst, varav den ena heter Konst i tid och rum. Hur den här kursen kommer att se ut är ännu öppet, men oavsett hur upplägget blir kommer kursen att bli väldigt givande. Min tanke är att låta den här bloggen fungera som en digital kurslogg. Idag besökte vi Vasa Konsthall och Jimmy Pullis utställning Murmuration. Vår uppgift var att titta på fyra saker: läge, riktning, förgrund och bakgrund.

Något som vi var inne och nosade på under diskussionen efteråt var hur man glömmer bort var och när man är. Trots att Vasa Konsthall är mitt i centrum glömde man bort trafiken och livet utanför. Genom att täcka för fönstren låg vårt fokus helt på det som fanns innanför utställningens väggar, musiken som var en del av upplevelsen och så de fyra olika konstverken. Vi lät våra tankar löpa iväg dit de ville. Kanske det är en orsak till varför konsten kan vara så viktig i somliga människors liv: den har en terapeutisk funktion. För en stund får man glömma livet du lever i och dina problem och bara fokusera på vad månne en ljusinstallation med färgglada prismor kan tänkas betyda och vad den förmedlar åt just dig.